
Lokalt och globalt
Berätta om KFUM Kristianstad Basket! Hur jobbar ni med inkluderingsfrågor?
Vi har basketträningar och lag för barn, ungdomar och vuxna i Kristianstad och har alltid arbetat mycket med integration i vår förening, nu senast med personer som flytt från Syrien.
För att fler ska kunna vara med är det viktigt att det inte kostar mycket. I KFUM Kristianstad behöver man inte en massa dyra kläder och prylar, utan det räcker kanske med en vanlig t-shirt. Sen har vi också startat olika grupper för att fler ska kunna delta på den nivå de är och för att erbjuda något för alla. Vi har till exempel motionsgrupper där föräldrar deltar och lekträningar för 6-7-åringar, men även basketträningar för de som vill spela mer.
Vi har börjat bygga upp en grupp för unga coacher där vi erbjuder utbildningar för att fler ska våga ta rollen som ledare. Det handlar ofta om att uppmuntra och erbjuda olika sätt för att ta ansvar. Folk vill gärna hjälpa till men alla vågar kanske inte ta det ansvar som det innebär att vara coach. Då kan de vara hallansvariga eller stå i kafeterian istället.
Hur kommer det sig att ni började arbeta med dessa frågor? Hur såg behovet ut?
Vi hade aldrig planerat att arbeta med inkludering, utan det började bara med att vi tog emot de ungdomar som kom till oss.
2014 hade vi väldigt få medlemmar och deltagare och saknade coacher och tränare. Vi var nära att lägga ner föreningen. I samma veva fick jag mejl från en man som flytt från Syrien som ville starta upp träningarna och vara ledare. Det ledde till att flera tidigare spelare kom tillbaka och även nya grupper unga som vi inte jobbat med tidigare. Sedan ett och ett halvt år har vi en heltidsanställd coach, även han från Syrien. Detta har medfört att vi fått fler medlemmar och att fler coacher kunnat rekryteras.
Basket är ju stort i hela världen, så när ungdomar från Syrien kom till Sverige sökte de upp basketen och hittade till oss. I och med att så många av våra deltagare var nya i Sverige fick vi ta ett helhetsgrepp – vi bistod inte bara med en träningslokal, utan hjälpte till med allt från att hitta bostad och en cykel, träna svenska, till att senare få ett jobb. Föreningen har blivit ett viktigt nätverk för de som deltar, genom basketen skapade deltagarna kontakter som bidrog till någonting större. Jag tror att om man ska nå framgång så måste man gå på djupet!
Varför tycker du att det är viktigt att arbeta med inkludering i basketföreningen?
Det är så självklart egentligen, att alla ska kunna vara med. Och genom inkludering hittar vi nya möjligheter och utvecklas. Att inkludera handlar om att anpassa, och jag skulle säga att anpassningar är inbyggt i vårt sätt att tänka i föreningen. Allt behöver inte vara som det var förra året, utan det här året kanske någonting annat funkar bättre. Vi får inte vara rädda för att göra saker på ett nytt sätt.
Har ni sett någon förändring, sedan ni började jobba mer aktivt med detta?
Vi har sett en stor ökning av antalet medlemmar. 2014 hade vi kanske bara 60-70 medlemmar, men idag är vi runt 350 medlemmar i föreningen. Det tror jag beror mycket på att vi fick en ny coach och att ungdomar började prata med varandra och tog med sina kompisar till träningarna.
Har du några tips till andra föreningar som vill bli bättre på inkludering?
Hej Boel! Berätta om Ung & Modig! Vad är det? Vad gör ni?
Projektet Ung & Modig startade som projekt 2005, och består av samtalsgrupperna Modiga killar och Modiga tjejer. Projektet startade på grund av den hedersrelaterade problematik som var högaktuell då, men vi ser att det idag har ett bredare syfte. Det bidrar till modiga ungdomar som klarar att välja bort kriminalitet, ta avstånd från hot och våld och göra sina egna val oavsett grupptryck eller liknande. Grupperna riktar sig till unga i åldern 13-26 år. I början skriver de kontrakt på hur de vill ha det i gruppen, hur de vill lägga upp träffarna och vad de vill prata om. Vi tycker det är kul när vi kan få till en mix i grupperna där möten sker över gränserna. Målet är att skapa trygga människor som känner till sina behov och rättigheter, och utifrån det kan sätta gränser och planera sitt liv.
Ledaren för gruppen har en viktig roll. Vi försöker använda unga som ledare som har brinnande intresse och kunskaper för frågorna eller av att själva komma till insikt med vem man är och vad man står för. De utbildas i vårt metodmaterial och i KFUMs tänk, värderingar och vår värdegrund.
Hur arbetar ni med inkludering och jämlikhet i dessa verksamheter?
För oss är det viktigt att lyfta deltagarnas kunskaper och styrkor, att det är dem som äger processen. De får komma med förslag för innehållet och vara med och skapa aktiviteter.
I Tillsammansklubben kan det till exempel betyda att deltagarna turas om att hålla i en aktivitet som de kan och där de får glänsa. I ”Aktivitet för alla” kan det handla om att unga som är nya i Sverige får möjligheter och idéer på hur de kan hitta aktiviteter och engagera sig i föreningar, att de får stöd i att skapa det man vill ha.
Vi har även samkört projekten ibland för att blanda grupperna. Till exempel fick en person från ”Aktivitet för alla” hålla en rap workshop för Tillsammansklubben, där deltagarna fick skriva texter till olika beat. De älskade det! Det blir en kontakt över gränserna där alla får en chans att växa samtidigt. Jämlikhet och inkludering handlar om att vi värnar om de kunskaper och krafter som finns hos våra deltagare, i alla grupper.
På vilket sätt kan samtalsgrupper bidra till att nå globala målen?
Samtalsgrupperna handlar om att skapa kontaktytor. Genom verksamheterna kan vi motverka rasism, skapa kontaktnät, öppna dörren för många möjligheter. Vi får inte underskatta föreningslivets inverkan på möjligheterna att komma vidare i samhället. De kontaktnät du får genom föreningen, kunskaperna om att organisera sig och andra – det kan du ha med dig hela livet och är en superviktig del i att komma in i samhället och arbetslivet. Både för unga som är uppvuxna i Sverige och som är nya i Sverige.
Det är inte bara en plats där vi pratar om mänskliga rättigheter, utan en plats där vi praktiserar det genom mänskliga möten och nya kompisar.
Har ni sett någon förändring hos personerna som deltar?
Det gör vi definitivt! Vi ser att de blir mer trygga, samtalsgrupperna blir som en trygg punkt där de kan utvecklas. De börjar fundera över vem är jag och vad vill jag? De får verktyg att fundera över viktiga frågor. Till exempel kommer många tillbaka som volontärer, och vi ser att de vill vara med och sprida vidare utvecklingen till fler. De växer och tar ansvar, de hittar vägar in i samhället.
Har du några tips till andra föreningar som vill jobba med samtalsgrupper?
Vad är KFUM Kometerna?
Vi erbjuder idag idrott inom bowling, simskola och simträning. Vi har ett oerhört stort spann inom våra grupper – allt från riktiga nybörjare till elit. Vi arrangerar årligen återkommande medlemsträffar, ”Kometenruset” , fysträning utomhus och föreläsningar om kost och hälsa. Vi deltar även i Städa Sveriges ”strandens dag”, vi går ”Vuxna på stan” och deltar i Prideparaden.
Hur arbetar ni med inkludering?
För oss är det vår vardag eftersom vi har den målgrupp som vi har. Vi förhåller oss till alla människors lika värde. Alla kan utvecklas om de bara ges möjligheten utifrån sina egna förutsättningar. I vår simskola och simträning tränar de med olika funktionsvarianter tillsammans med de utan funktionsvarianter i samma grupper. Det ger ringar på vattnet och visar att alla kan lära sig även om det för vissa personer tar lite längre tid och behövs lite annan typ av stöd och hjälp.
Egentligen vill jag påstå att vi skall jobba omvänt med inkludering. Det är inte personerna med funktionsvariationer som är problemet – det är vi andra som bör förändra vårt tyckande och tänkande. Alla måste sluta tänka ”vi och dem”. Om alla inser att vi alla bara är människor så skulle världen vara mycket enklare att leva i.
Vad ser ni för positiva effekter av att arbeta på det här sättet med inkludering?
Vi ser hur attityder förändras hos framförallt vuxna när de ser med egna ögon att alla kan lära sig när de får chansen. Vi har många gånger hört ”men vad duktiga de är – de är ju lika bra som de andra”.
Barn gör ingen skillnad i till exempel simskolan. Där är alla tillsammans naturligt och har roligt utan förutfattade meningar. Där finns inget ”vi och dem”, varken hos barnen eller föräldrarna. Det är också viktigt att syskon får en positiv upplevelse och se att alla är lika mycket värda.
Har du tips till andra föreningar när det kommer till att inkludera personer med olika funktionsvariationer?
Vi hoppas att attityder i samhället förändras och att fler vill jobba inkluderande. Jag tror att mycket bottnar i rädsla om hur man skall hantera olika situationer. Var bara naturligt nyfiken på en ny spännande resa!